enassus

Varför ska det alltid hända mig någonting när jag åker buss, det är jämt något. Som idag tex. så fick inte bussen åka igenom Timrå för dem håller på att göra om och skit. Så vi fick åka en väldigt onödig sväng men när vi åkte tillbaka så fick vi tydligen åka igenom. Det är jämt något sånt här eller att det blir fel på bussen, alltid när jag åker. Och idag på skolan var det brandövning, lite drygt. Sen när vi kom in i klassrummet igen, då skulle vi tydligen ut igen. Vi skulle gå någon frågeslinga, en aning kallt ute det var då.

Halkbana har jag imorgon och det ser jag inte fram imot, känns som om allting kommer att gå åt helvete för att jag mår som jag gör. Men ska försöka göra mitt bästa. Ska iallafall sova tidigt idag så jag kommer upp imorgon eftersom jag ska upp ganska tidigt. Ska gå till Sörberge Norra där jag blir upphämtad. Återkommer mer om detta imorgon!

Mår inte alls bra nuförtiden, som idag på näst sista lektion så mådde jag verkligen skit. Var svimfärdig och mådde illa och varm som en stekpanna var jag också. Så jag gick hem från skolan då. Och mitt psyke tär på mina krafter för jag mår inge bra. Har mått skit dem senaste dagarna utan egentligen veta varför, förutom allt bråk.

Jag orkar inte ha det såhär som det är nu för jag mår inge bra av det, jag skiter verkligen i allt. Skolan blir drabbad och folk i omgivningen blir drabbad av mitt dåliga humör och mitt nertrappande psyke. Känner ångest för ingenting, mår dåligt för allt. Jag tar åt mig av små saker. Gråter ibland utan anledning, för gamla saker. Jag kan inte släppa saker och ting som har hänt, det kommer alltid upp i tankarna på nytt även fast jag har försökt att glömt och gå vidare men jag kan inte. Jag står kvar på samma plats. Det enda jag vill nu är att kunna må bra och känna glädje utan att låtsas. Jag vill inte visa mina känslor inför folk, därför sitter jag i min ensamhet och tänker på allt och gråter. Jag kan inte prata med någon för det känns som om ingen förstår mig. Vad fan ska jag ta mig till? Kan inte allt bara bli bra. Vill inte gå runt och må såhär, ha dem här tankarna i mitt huvud. Kan ingen bara förstå mig?