Love, I need love!
Här ligger jag i sängen med min älskling och ska snart se på film.
Gör mig lycklig, få mig att skratta. Jag behöver kärlek, vill inte känna mig ensam.
Jag vill inte ha det såhär för jag vill känna kärleken och vara lycklig.
Varför kan man inte hitta någon som inte ser vilka fel man har utan som ser vem man egentligen är.
Vill inte vara någon som bara duger ibland eller någon som inte är bra nog.
Många säger att kärleken är evig, jag säger att kärleken är kort.
Många säger att kärlek är vacker, jag säger att kärleken är hemsk.
Visst kan kärlek vara underbart men ibland kan det vara åt helvete.
Jag vill ha någon som älskar mig för den jag är och någon som bry sig.
Varför ska man behöva må dåligt? Varför får man inte må bra?
Det spelar ingen roll vad jag än gör, så är det tydligen fel ändå.
Jag försöker verkligen göra allt för att allt ska vara bra men skit får man för det också.
Varför är det alltid mitt fel? Det är ju inte alltid jag som gör fel.
Det är inte en persons fel att två bråkar.
Jämt är det jag som ska säga förlåt fast det inte är mitt fel, det är alltid jag.
Personer som gör fel inser inte att dem gör det utan skyller hellre på andra.
Det spelar ingen roll om personer säger att jag har gjort fel, bara jag vet hur det ligger till.
Jag är den jag är och skiter i vad andra tycker.
Alla behöver inte tycka om mig och alla behöver inte tycka att jag är snygg.
Jag bryr mig ärligt talat inte. Jag är ingen jävla dum blondin som sitter och
säger att alla är så avis på mig och att jag är snyggast i världen och att alla
tycker om mig. För så är det inte. Ingen är avis på mig, jag är inte snyggast i
världen och alla tycker inte om mig. Jag vet att det är så, thats the real life.
Det är bara att gilla läget eller hålla käften. Stör mig på folk som tror att
dem är störst, bäst och vackrast men låt dem fortsätta och drömma, det är
bara dem som förlorar på det i längden om dem håller på sådär.