Ensamheten tär på mitt inre!



Jag har blivit så sviken och sårad just nu. Jag mår skit dåligt. Jag hatar när man ljuger för mig. Det är de värsta som finns. Det känns som om hela mitt liv är helt jävla värdelöst, finns ingen glädje alls med att leva. Jag vill fan inte bli mer sårad. Det är fan bråk varje dag, jag orkar inge mer. Jag behöver någon som kan vara ärlig och trogen emot mig. Någon som älskar mig för den jag är och någon som visar sin kärlek varje jävla dag. Jag klarar inte av det här mer, vill bara fly härifrån. Bara åka så jävla långt bort jag kan komma. Vill verkligen bort från allt. Tänker inte gråta mer, jag vill bara må bra. Är det för mycket begärt att vilja ha lite kärlek i sitt liv? Svara mig ni som vet, är jag inte värd att bli älskad av någon? Är det meningen att mitt liv ska vara såhär dåligt? Jag behöver verkligen en vändningspunkt som vänder mitt liv till det bättre. Eller finns det inget som kan rädda mig ifrån denna sorg? Jag behöver verkligen någon. Eller iallafall lite glädje, ganska mycket faktist.

Nej nu får det vara bra, jag klarar inge mer. Jag skriver inte det här för att jag tycker synd om mig själv eller vill att någon annan ska tycka synd om mig. Men jag mår så jävla dåligt, är det verkligen för mycket begärt att bara få må bra?

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback